SKÅNES FÅRINTRESSENTER NORDVÄST

Det var inte så länge sedan föreningen var på studieresa till Tranås. En del av oss som inte hade möjlighet den gången var uppe och vände den 8 januari 2016. Vi blev synnerligen väl emottagna och tyckte därför att vi borde dela med oss av vad vi lärde oss.

Normalt borde det inte ta mycket mer är tre och en halv timme i vardera riktningen, men med vinterväglag blev det mer än så när Bengt och Jessica, deras vänner Bertil och Elisabeth, och undertecknad, gav sig iväg för att lämna 13 råskinnn. Vår förhoppning var också att få titta in i själva produktionen och lära oss lite om hur det egentligen går till när man bereder skinn.

Tyvärr var inte VD, Anders Dahlvid, på plats. Han hade möjligen haft mera ingående svar på en del av de mera tekniskt närgångna frågorna vi hade. Men, vi klarade oss alldeles utmärkt med den guidning vi fick. I hans ställe ställde emellertid flera andra upp och visade oss runt. Det började med att personalen där skinnen tas emot visade hur man märker upp och initialt lagrar inkommande skinn. Skinnen stansas i ljumsken, förs in på ett kort och därefter in i datorn. Totalt över året bereder man en bra bit över 60 000 skinn, så det blir en hel del skinn att hålla reda på.

Vår första fråga var, kanske inte helt förvånande, varför det tar så lång tid att få våra skinn färdiga? Svaret var att själva processen i sig, som består av ett tjugotal enskilda steg, kräver cirka 10 veckor. Givet att man dessutom har mycket att göra och måste utnyttja maskiner, personal och ingående material, såsom kemikalier, på ett så effektivt och miljövänligt sätt som möjligt, så blir cykeltiden i praktiken ofta längre, oftast flera månader och upp till ett halvår.

Det första som händer efter märkning och registrering av skinnen är att de renskärs. Skinnen rensas för hand i kanterna, fettrester avlägsnas, de klipps i förekommande fall de två första gångerna varefter de saltas om med nytt salt och läggs i speciella ställningar. Efter en viloperiod tvättas de i ljummet vatten med milt tvättmedel och grovsalt.

Efter en handfull steg, kommer det man kallar fläskningen. Skinnet rensas därvid från bindvävnader, återstående fett eller köttrester. Det sker i en speciell valsmaskin med skarpa snedställda stålskär.

Skinnen bearbetas därefter i stora kar med myrsyra för att få ett lågt pH-värde i skinnen. Detta för att de ska kunna ta upp maximalt av de kromsalter som tillförs i garnvningen.

Efter vila, läggs skinnen i stora roterande tunnor med kromsalt och ljummet vatten, vilket kallas betning. Det är nu som själva skinnet (ytan mot köttsidan) blir till läder.

Skinnen går igenom en våtpress för att pressa ut överskottsvatten och hängs däreftest över en bock för att rinna av över natten. Dessförinnan har de spolatserena med vatten för att för att få bort eventuella kromsaltöverskott, främst ur ullen.

Efter en mera intensiv torkning i torkrum med en temperatur av 40-45 grader, får hudarna en lutfiskliknande karaktär till morgonen därpå varför man då smörjer in dem med fett.

Därefter skakas de i lejdertrumman för att fukten i skinnen ska jämnas ut. Sedan sträcks de. I vissa fall klipps skinnen ytterligare en gång, någon eller några millimeter.

Efter ytterligare bearbetning och en hängtorkning maskinavfettas skinnen med perkloretylen i cirka två timmar varefter flera åtgärder vidtas. Man kardar, piskar, putsar för att få bort skräp, ulltovor, kardborrar, m m. Efter ännu en putsklippning renlejdras skinnen i roterande trummor med bokspån. På så sätt får man tillbaka full glans och lockar.

Skinnen sträcks, slipas (lädersidan), kardas, skakas i gallertrumma, renskärs och klipps slutligen i beställd klipplängd.

Ovanstående återger delar av det informationsblad företaget delar med sig av. Det innehåller mycket, men inte allt. Undertecknad har dessutom tagit sig vissa friheter i form av förenklingaingrai att förkorta. Det finns säkert också en del hemligheter och yrkeskunnande som man varken vill eller som det vore lönt av försöka dela med sig av till oss som inte är fackmän i ämnet skinnberedning.

Men, till och med som glad amatör, kan man konstatera att det här handlar om ett hantverk gränsande till en konstart. Man blir lätt både stolt, glad och tacksam över att all denna kompetens finns tillgänglig även för oss fårägare med små besättningar, på så nära håll och av ett företag vi kan lita på när det gäller regler såväl avseende tillverkningskvalitet, miljökrav och hantering i övrigt. Det är ett värdefullt partnerskap som vi måste vårda till varje pris!

Tack, Tranås Skinnberedning, för en generösa gåva till vårt lotteri vid trettioårsfirandet av Skånes Fårintressenter Nordväst!

Tack för att ni tog så väl hand om oss fem på besök den 8 januari 2016 och tusen tack för att ni kämpar på, behåller så många duktiga och lojala medarbetare och - framför allt - stort tack för att ni bibehåller och tillhandahåller en mycket värdefull svensk hantverkstradition av högsta standard!

TILL SIST:

Ett av tipsen vid tvätt av skinn: Man bör naturligtvis undvika att tvätta skinn så länge det bara går. Det är bättre att torka av, rista eller försiktigt piska skinnen rena, allra helst över kall snö som lätt kan borstas bort tillsammans med det man vill bli av med. När man väl bestämt sig för att tvätta, tänk på att tvättmaskin är helt OK, men helst inte varmare än trettio (30) grader och helst med ett tvättmedel med lågt pH, t ex Lactacyd!

BESÖK PÅ AB TRANÅS SKINNBEREDNING